ronja

Hej nu kan jag äntligen skriva om idag. Jag har vaknade ju upp hos mimmi som sagt och vi var mer än trötta, kanske stark och använda ordet död, men nära in på. När vi kommer till skolan har vi matte och sen rullar dagen på och på lunchen går vi hem till henne och jag älskar att vara hos henne, det är så enkelt, man känner sig aldrig nervös för att prata med hennes föreldrar, kan bero på att jag känt henne sen fyran men ändå. Dom lär vara dom raraste människorna. Hennes farsa har brutit armen så han var hemma och gjorde varmkorv åt oss fast vi sa nej, haha. Men vi drack äckligt te, eller jag hatar te överhuvudtaget men smakar säkert gott för dom som gillart.

Efter lunchen så var det mera skola, gick lätt och sedan efter skolan så gick jag till annika min faster sen skjutsa hon mig till robert, annika ställer alltid upp, om jag skulle gemföra mig med henne skulle jag vara en egostisk skitunge, men jag kan faktiskt få värsta ångesten av att jag värkar så butter mot henne, men det är oftast hon som gör mig glad. Men när jag kommer hem till robert så får jag youghurt och sen duschar vi och o.s.v sen åker vi intill gävle för vi ska gå på bio, snabba cash, jag hade grymt stora förhoppningar om den och den var grymt bra i början, men som robert säger, den gick inte enda in i mål, haha han sa flera sånadära talesätt men kommer bara ihåg det där. Vi åt iallafall subway innan bion och gick och köpte molltisers, haha.

Efter bion åkte vi hem, eller aa vi kissa innan. Men när vi kom hem till s-viken så åkte vi hem till furuvägen och jag skulle hämta ett par skor, och några syskon vistas i köket men jag ser bara jonas, och gud vad jag har saknat vissa, speciellt honom. Men när jag kliver in i mitt rum, är det inte mitt rum längre, inte att dom har tagit bort möbler eller så, men det är inte samma doft eller känsla. Mitt rum var en trygghet, det lyssnade och tröstade mig när jag grät eller bara fanns där, ja det kan ju inte flytta på sig men jag saknade bara att knäppa på tvn utan dosa och lägga mig i sängen med det kalla täcket, för mitt fönster tycktes alltid öppna sig av sig självt. Så många gånger jag satt där i sängen och bara satt eller väntade på att robert skulle komma efter sin sena träning eller som sist då jag väntade på att mimmi skulle komma för att vi skulle göra ordning oss för nyårs firandet.

Jag har världens skönaste säng och mamma hade alltid så fina, matchade sängkläder, jag vet att jag älskade att hon hade sån koll på stil och fin heminredning. Jag önskar att nåra av syskonen flyttar hemifrån så jag kan komma tillbaka till mamma och pappa och bara ha en ensåndär hemmakväll till nån gamal komedifilm på tvn. Jag älskar när mamma skrattar till nåt, för det tycks värka så mycket roligare då eller när pappa lägger armen om en och frågar om allt är bra med robert och säger nåt om att kämpa med skolan, ett sånt simpel men gott råd.

Jag hatar att jag ska bli så ledsen, hatar att jag kan bli så arg på dom och säga att jag hatar dom när jag älskar dom så mycket.

En bild på mitt rum i somras då det var clean and beautiful, man ser inte hela rummet.