Lättar hjärtat för en stund
allt suger mer än vanligt, tror jag dör lite, var det inte värdelöst redan, du krymper mig hela tiden, tycke jag varit duktig men du skulle aldrig förstå, det sägs att det är samhället som formar en men samtidigt så tar man egna beslut och därefter konsekvenser men om man är oskyldig och blir "bestraffad" ändå. Jag erkänner det jag gör, men när du vill att jag ska erkänna saker som inte stämmer gör det ont i mig. Räcker det inte med att jag redan har ett helvete, mår inte bra, varför ska jag bära skit som andra hittar på. Förstår inte och det du säger till mig om vad andra tycker skiter jag i, dom får fan säga vad dom vill, alla är horor i denna by, men om du inte är nöjd med mig varför stanna, det är jag som gått från dig för jag inte orkar just nu och det var du som sårade mig och nu tycker du att det är mitt fel, men håll då med dina vänner och lämna mig. Lovar jag klarar mig på nåt sätt, inte så lätt men tiden läcker alla sår, kanske inte helt men det kommer inte bli en ständig smärta iallafall. Dumma mig.
