ronja

jag vet inte, är jag bortskämd eller är jag bara tokig, jag skiter i vilka som läser min blogg, sägs folk på pappas jobb, mammas vänner, jag skiter i vilket, sandviken kommer alltid vara var de är, jag vill apsolut inte skämma ut mina föreldrar, för jag vet att dom är bäst i världen fast det finns mörkasidor. Känns som mammas fel när det inte finns nå mat kvar till mig men det är de ju inte, förstår inte bara att det aldrig kan bli kvar till mig, vill någonting att jag inte ska äta eller. Jag hatar min sketna familj ibland, eller familj, en viss person, höra din jävla röst i huset, höra vad du säger om mig, och du vet att jag kan höra, kommer nog alltid hata dig. Jag får höra att folk skulle vilja ha lika många syskon, ha en sådan familj jag har, visst det finns fördelar och såklart nackdelar. Jag älskar dom det får inte missförstås men jag klara inte av det ibland bara, är så okonsentrerad, finns ingen att få hjälp av oftast fast vi är så många, jag kan väl också vara för lat för att hjälpa men skulle nog hjälpa om man fick nåt tillbaka. Hatar att lära gömma saker för att få ha det ifred, om jag gifte mig vet jag inte ens om jag skulle vilja bjuda en del, vissa har skämt ut mig så fruktansvärt, sårat mig, fått mig att aldrig vilja komma tillbaka. Känns så jävla värdelöst ibland. Men har mina vänner och att vara i skolan nästan hela dan hjälper, och sen kan jag ju ligga i roberts famn när det är extra hårt, fast dom timmar han är på träning och jag bara är hemma är bara allmänt jobbiga. Snart flyttar man väl härifrån hoppas jag.