When you just feel
Det känns som en sten har lättat eller som om nån har torkat upp saften som man spillt, jag känner nu att huset på furuvägen 50 är mitt hem. Jag har dock inget rum, för där är det proppfullt med grejer och min säng som jag fått är inte fixad. Men jag är sams med linnea, kan jag iallafall säga, vi har pratat nu, inte om det som skett utan bara framåt, och nu kan jag se hur fin person hon är, skulle bli skit arg nu om någon skulle säga nåt elakt om dig, när vi var osams brydde jag mig inte. Medans vi haft vårt bråk, så har inte varit avensjuk men nåt annat ord för det, på mimmi och janina, för dom har kunnat prata om det som händer omkring och om typ stötta varandra, det kunna jag och linnea också förut men det tar väl tid, det känns iallafall som jag fått henne tillbaka, för det är inte som förut, utan nästan bättre och lättare.
Men jag har fastnat för en låt iallafall, som jag hörde när jag fick låna linneas ipod till gymme, hehe.
