What you cant see in my eyes
Att få allt klart framför sig kan vara riktigt skönt, få veta den så kallade sanningen, men den kan också göra ont, eller i mitt fall göra en besviken. Förut hade jag inte en aning om hur det stod till, hade aldrig en gissat på det här, men alla är ju falska, så otroligt falska. Men det gör inte mig så mycke, jag vet ju nu att jag levt med det hela livet, så det blir ingen skillnad bara att jag vet om det nu. Det äcklar mig samtidigt som det är helt okej. Det värsta är när du sa att du var ärlig mot mig och det misstag jag gör så som många andra är att jag ändå tror på dig, sedan säger du, nästan skryter, om att du ljuger jämt för att slippa blanda ihop sanningarna med lögnerna. Jag kan inte säga att jag är bättre på något sätt, men ärligare än så är jag.
