ronja

iam fucking sceard
jag har aldrig satt mig själv i den situationen som dom runt om kring mig har vart och är i just nu
att glömma ett förhållande, jag skulle aldrig våga göra slut, och starta om på nytt med någon annan.
Lämna en person som känner dig mer än väl, sätt dig spritt språngade naken, har sätt hur man ser ut när man gråter och när man är sjuk.
Man har ju vanor nu att bara kunna ringa och komma över eller fråga om den kan göra nåt för en. Om man träffar en ny så får man inte vara för på. Men varför inte då, när kanske den nya ändå ska sedan kanske se hur man ser ut när man gråter, naken och så vidare. När man har lämnat någon som man har gjort allt det där roliga med, och sedan alla foton man har på varandra och tillsammans med varandra.
Nu när du är med den nya så lär man väl påminnas om den gamla om man gör nåt man brukade göra med den eller. Om man blir sårad vågar man då chansa igen. Om man sårar, är det klart att man någon gång kommer bli sårad, för det händer oftast att man får smaka på sin egen medicin.
Jag vill ju inte heller leva resten av livet med en enda person och inte få några nya erfarenheter av någon annan.
Kan  man inte bestämma att man gör slut ett tag sedan när man är halft gammal och vill stadga sig, så ringer man varandra. Önskade att det fanns ett facit över det man kallar kärlek.